När vi så äntligen kom fram blev Fibi lite blyg. Hon låg kvar i transportburen en bra stund för att spana in Hugo och var hon hade hamnat. Hugo var så otroligt fin och förstod genast att han skulle ta det lite varsamt och hålla sig lite på avstånd. Försiktigt presenterade han sig för henne och ganska snart satt han ovanpå buren. Fibi vågade sig fram en vända och då passade Hugo på att ta hennes plats i buren, men först efter att vi hade åkt och de hade fått vara ensamma en stund var de ett ömt kärlekspar som myste gott med varandra! Det var så skönt att höra att de hade funnit varandra, eftersom vi hade varit lite oroliga för att Fibi skulle sluta löpa när hon bytte miljö.
Vi tog det lugnt på hemresan. Tur att vi har släkt och vänner längs vägen, annars hade vi aldrig orkat köra.
Vi passar på att tacka Ann och Håkan för deras gästvänlighet och deras fina och omtänksamma omhändertagande. Vilken dröm att få vara katt hos dem, ett verkligen kärleksfullt hem!
Vi tog det lugnt på hemresan. Tur att vi har släkt och vänner längs vägen, annars hade vi aldrig orkat köra.
Vi passar på att tacka Ann och Håkan för deras gästvänlighet och deras fina och omtänksamma omhändertagande. Vilken dröm att få vara katt hos dem, ett verkligen kärleksfullt hem!