Fibi följer samma viktuppgång som förra gången som hon var dräktig. Då, liksom nu, hade hon gått upp två hekto efter två veckor, så vi tolkar det som ytterligare ett tecken på att det är bebisar på gång.
0 Comments
Vi blir lika förvånade varje gång Poppy börjar ropa, åla omkring och krumbukta sig. Hon började löpa för första gången i oktober och det känns väldigt tidigt. Fibi var drygt ett år innan hon började löpa. Jag tror att Fibi "smittade" henne och Poppy sympatiserade snart med henne. Nu löper Poppy själv. Fibi verkar ta det lugnt. Skönt! Ytterligare ett tecken på att det kan vara bebisar på gång. Nu hoppas vi bara att Poppy ska ta paus i sitt löpande. Det är först framåt sensommaren som vi tänkte att det kan vara dags för henne att få kattungar.
Tiden går långsamt. Vi är ganska säkra på att det är smått på gång av Fibis beteende att döma, men än har vi inte fått de definitiva tecknen. Hela familjen väntar och hoppas och i denna väntan blir det en och annan teckning från vår äldsta dotter.
Jisses vad mycket snö vi har fått! Fibi och Poppy stortrivs i fönstret där de sitter och spanar på fåglarna som flockas vid fågelbordet. Poppy ville snabbt ut för att pulsa runt lite i snön, men Fibi föredrog att hålla sig inne i värmen.
Oj vad Fibi sover. Det var nog några riktigt intensiva dagar hos Hugo, men förhoppningsvis beror tröttheten även på att hon är dräktig. Det är ju inte helt ovanligt att man blir kanontrött i början och i morse spydde Fibi också, så vi tar det som tecken på att det är små liv som har börjat skapas.
Nu håller vi alla våra tummar och tår för att Fibi ska vara dräktig. Det syns ju inget än, men vi tycker redan att vi märker att hon har blivit än mer tillgiven. Hon ska vara med oss vart vi än går och är hon inte med oss pysslar hon om Poppy och gosar med henne.
Det var med viss oro som vi kom hem med Fibi. Hur skulle Poppy reagera nu när Fibi kom hem efter flera dagar med Hugo? Vi tänkte att det kunde vara bra att låta Fibi komma hem och få återinrätta sig i lugn och ro, så därför stängde vi dörren till rummet där Poppy låg och sov. Så fort Fibi kom innanför dörren började hon springa runt och vi förstod ganska snart att hon letade efter Poppy. Hon jamade och såg olyckligt på oss, så vi öppnade dörren till Poppy. Vi riktigt såg hur glada de blev när de fick syn på varandra. De sprang emot varandra, men så plötsligt stelnade Poppy till. Hon tvärbromsade och reste ragg och blev kutryggig! Fibi förstod ingenting när Poppy fräste åt henne när hon ville fram och hälsa och berätta att nu var hon äntligen hemma. Det var nog att Fibi luktade annan katt som gjorde att Poppy reagerade som hon gjorde. Efter att försiktigt ha nosat på Fibi kunde hon dock lugna sig med att det ju faktiskt var sant att det var hennes fina mamma som kommit hem och snart sov de gott tillsammans, Precis lika kärleksfullt som de brukar! Så otroligt skönt att se!
Inget varar för evigt. Även om Fibi och Hugo blivit världens goaste par och säkert skulle ha trivts ihop som föräldrar var det dags för Fibi att säga hejdå och åka hem. Nu håller vi verkligen tummarna. Hoppas att det blir småttingar!
|
Arkiv
January 2023
|