Det är en helt otrolig känsla när man för första gången ser de små ögonen öppnas och de små liven lite yrvaket kisar för att börja bekanta sig med den stora världen.
1 Comment
Det blev en tuff och sorglig start, men nu kan vi njuta och glädjas över Fibi och hennes tre hjärtegryn som utvecklas så fint. Fibi pysslar om dem så ömt och det syns att hon verkligen trivs som mamma och hon visar gärna stolt upp sina små. Det blev två gossar och en tös. Poppy tycker att det hela är lite konstigt och läskigt. Hon har hållit sig på avstånd, men närmar sig dem allt mer och vågar nu kika ner i bolådan. Eftersom första veckan har varit lite omtumlande har vi inte lagt upp några bilder på katterna, så här kommer nu ett litet sammandrag!
... ett för dottern Smilla och ett för sonen Truls.
De klarade inte av att få mjölk från Fibi och de tappade tydligt i vikt. Det sorgliga och tunga beskedet var att de båda hade gomspalt och att de inte skulle klara sig. De fick somna in i vårt knä, tass i tass och nos mot nos. Två kärleksgryn, som vi nu saknar så innerligt, har vandrat vidare. Vi har tänt två ljus, ett för Smilla och ett för Truls. De brinner i våra hjärtan, för evigt. Sov gott älskade Smilla och Truls. ♥♥ Det här har inte varit några snabblevererade bäbisar. Fibi har haft det ganska tufft och de små liven har kommit med en till två timmars mellanrum. Vi är alla alldeles förbi av trötthet, men mycket lyckliga över fem underbart söta små liv.
Efter två timmars intensiva krystvärkar och två samtal till Blå Stjärnan kom äntligen den första kattungen kl 01.05. Fibi har varit så duktig och både hon och vi känner oss alldeles slut och skakis, men överlyckliga. Nu hoppas vi att det ska finnas krafter kvar, för det finns fler som vill komma ut!
Hon kämpar på så tappert, vår älskade Fibi. De första värkarna har kommit och slemproppen har gått!
Nu har Fibi börjat acceptera att inte Poppy är med hela tiden, men då måste vi vara väldigt nära. Helst vill hon att vi också ska ligga i lådan. Vi turas om att sitta bredvid henne och klappa henne på magen och självklart får hon ha en hand som kudde.
Fibi ger sig inte och nu äntligen har hon lyckats få med sig en något motsträvig Poppy till bolådan. Fibi passar henne noga och gör allt för att Poppy ska stanna hos henne. Härligt att se att de är sådana goda vänner, i nöd och lust!
Äntligen! Nu verkar det som att det börjar dra ihop sig. Fibi är lite orolig. Hon jamar och svansar runt oss och vill att vi ska vara med henne. Hon är dock väldigt bestämd med att Poppy också ska vara med och när Poppy inte självmant lyder försöker Fibi dra med henne i nackskinnet! Fibi vilar, vilar och vilar. Hon är hur rund om magen som helst och vi står snart inte ut att vänta längre på att få träffa de små liven. Än så länge har Fibi inte visat några tydliga tecken på att det snart ska vara dags, så hon håller oss verkligen på sträckbänken. Vid ett tillfälle lämnade hon idag sin favoritplats på vardagsrumsbordet och provade att lägga sig i minstingens spjälsäng. Därefter utforskade hon en garderob och tog en runda under sängen, men bolådorna visade hon inget intresse för och nu ligger hon återigen och vilar på vardagsrumsbordet och verkar nöjd med det.
|
Arkiv
January 2023
|